fyrabarnsmamman

Ikväll eller rättare sagt denna dag har gått i ångesten tecken
Provade ta en medicin tillslut på förmiddagen och den hjälpte men sen framåt eftermiddagen började det igen för att nu på kvällen verkligen slå ut.

Det spränger i bröstet, hjärtat rusar i 300 blås, jag kryper ur mitt eget skinn,kan inte sitta still och fokusera.
Det slutade med att min underbara Man tvingade mig att ta en medicin till...
Jag som är livrädd för att äta den för jag tror man blir beroende på en tablett bara men jag vet man inte blir blir det.

Vad ångesten kommit för nu vet jag inte...kan vara så simpelt som väderomslag till oväder....att jag känner mig så kränkt egentligen över jobbet...att allt med Emelie och det hon blivit utsatt för kommer över mig med som mamma....att folk försöker lura mig att göra vissa saker åt andra som är så genomskingligt eller att efter mötet i Karlstad i måndags när vi var klara ville dom att jag skulle stanna kvar och Oscar och Patrik gå ut och sen frågade dom om jag ville vara med i en studie för kvinnor som blivit utsatta för våld,hot, psykisk misshandel, kränkningar i en relation under senaste 12 mån.
Komiska i det var att dom trodde jag menade Patrik men jag fick förklara att vi skilde oss i början av sommaren och jag träffade en annan men att vi fann varandra igen i början av vintern.
När dom frågade så bara rann allt ur mig om sommaren och hösten och allt....och jag var solklart fall att vara med i studien...dels få hjälp själv och dels kunna föra vidare till andra kvinnor om hur jag upplevde allt, vilken hjälp jag fick osv....

Sitter och chattar med en vän på facebook just nu....som hjälpte mig en del i höstas...ja en av dom många underbara...han frågade om jag tog illa upp att han brydde sig och lade sig men det gör jag ju inte...
Tvärtom tackade jag för hjälpen...för jag vart näst intill apatisk i slutet och tänkte nästan ge upp...att jag aldrig skulle bli fri...typ...bara ge upp för att få lugn...
Att jag nu får skit för jag talar om sanningen för folk som undrar det kan jag ta...jag är vuxen...jag vet vad som hände och skedde...så skitsnack är det inte som nån säger....det är sanningen OM folk frågar mig så svarar jag...det är inte så att jag springer till alla : hör upp jag har nått att säga....eller att jag ringer runt överallt och säger saker å ting...så är det inte.
Frågar någon mig nått så säger jag bara sanningen....

Jajaj...får se om min medicin hjälper snart....lugnar min ångest som far som X200 genom kroppen ungefär...
Krypa ner hos min underbara Man sen som redan sover =)