Lycklig både och
Ja vad ska man skriva då orden sitter i tårarna just nu
Dom kan liksom inte sluta rinna och skulle dom stoppa en stund så börjar dom igen
Tårar av lycka, utpustning,lättnad och samtidigt tårar av farväl
Men det är inget livstids farväl
Det blir ett farväl med en timmes resväg emellan
Min goa, underbara, superbästa,snällaste Sessan ska åka hem
Hem till Sussie
Hem till sin son Kaos
Hon ska få bli gammal, stel och grå
Hon ska få gå och skrota, leva livets glada dagar på ängarna hemma där hon var från början
Hon kommer finnas kvar
Jag kommer fortfarande få kunna träffa henne, när jag vill
Jag ÄLSKAR det där hästskrället av hela mitt hjärta och mer därtill
Finns ingen som hon för mig, kommer nog aldrig komma nån häst att kunna mäta sig med henne i mina ögon.
OM man i framtiden nån gång skulle kunna ta en annan häst så kommer hon jämnföras och kräsen kommer man bli.
Men just NU...ja jag gråter när jag skriver detta oxå...faaan...det var det mest, underbaraste,bästate samtalet man kunde få imorse
Trots jag bröt ihop i telen av lättnaden, glädjen av budskapet Sussie förde fram så kunde vi prata tillslut fast med lite gråt emellan =)
Men det kommer ändå göra ont att lämna av henne på fredag, lättsamt men ont i hjärtat!!!!
Men hon finns inte långt bort och hon finns kvar =))
