Messat
Ångesten river i bröstet så jag tror jag blir galen snart....stesoliden vill inte hjälpa heller....då är det nästan illa....
Skrev även att jag inte dyker upp imorrn för får jag bukt på ångesten vet jag tröttheten kommer och då behöver jag sova ut...
Känner mig världs sämst för det går ut över jobbet men va fan ska jag göra??
Får se om hon svarar på sms:et....jag bad om det så jag vet det gick fram,leveransrapport kom iallfall...för jag klarar inte ringa för öppnar jag bara käften så sprutar tårarna....och då får jag ändå inga ord ur mig....
Jag har iofs väntat på den här smällen....jag visste den skulle komma men inte NU.....vill inte.....
Det förstör så mycket.....
Jag älskar att vara själv men när jag får ångest vill jag inte vara själv....det är det jobbigaste samtidigt som man inte vill visa andra hur man mår....
Man ska vara den där glada, spralliga ia.....men masken brister ibland.....
Men då har jag svårt att ta till mig någon nära....för det är så få jag vill visa mig för...som jag känner trygghet inför...som förstår mig då....och kan ta mig på rätt sätt....
Fy jag vet precis hur det är.. Ångesten gör en helt vettskrämd och liten. Så himla svårt då att vara ensam. Men det kommer lägga sig, försök att andas i en påse, brukar hjälpa att slappna av lite. En kram kommer här iaf!
Sluta upp med o tryck ner dej själv för att du fick ta ledigt!!! Du är ingen supermänniska, du har gått igenom en skiljsmässa o det tar TID! Du är inte värdelös för att din kropp säger stopp. Du o jag är lika på det att vi ska vara så "duktiga". Men vi har oxå rätt o få må dåligt. Ta den tid du behöver o du är värdefull o älskad, även när du tar av dej masken!!!! KRAM
baradu hör av dig --så finns jag här för dig kram
det e ju lugnt vettu..finns mer än jobb.. och tar du inte hand om dig ibland så kommer du smälla i väggen. vissa saker kan man inte rå över och då får man ta det en liten bit i taget..=)
