Dagen D
Då det inte gick att logga in imorse så skrev jag detta på en annan sida och kopierar över nu:
************************************************************************
Dagen D som i dagen flytt är idag
Fjärilarna flyger runt i magen så jag nästan blir illamående
Skakar av både rädsla och förväntan
Idag tar jag klivet ut i stora världen och lämnar nått som varit oerhört tryggt dom sista 11 åren men samtidigt vet jag det trygga finns kvar där som en underbar fin vän.
Var till lägenheten igår på dagen men kartonger och fick upp lite osv och på kvällen följde Patrik med och skjutsade dit mitt köksbord och fick upp det åt mig medans jag och barnens var ute för jag fick besök av Malin och sen nån annan granne som stannade en stund och tjötade och självklart vaktmästaren en sväng då.
Ska strax göra mig iordning och dra en sväng till mitt hem med lite saker och passa på och duscha en snabbis (tänk att alltid ha varmvatten i kran....lyx...hahahah).
Sen eftermiddag går lasset och från inatt sover jag där....Jag, Emil, Emelie och Nemo....småpojkarna vill inte än så det accepterar vi...
Nemo följer med oss men Patrik har lovat att hjälpa mig med honom om jag hehöver hjälp plus att Charlotte och Amanda kommer vilken dag som helst några dörrar bort och Charlotte frågade om hon får låna Nemo på sin långpromenader och det får hon jättegärna =)
Patrik och Fredda hjälper mig med möblerna.....
Kändes konstigt att ha sista natten brevid patrik inatt....men det var sååå skönt att prata...om allt....om oss, vår tid, våra barn och våran framtid utan varandra....att vi båda ska ge oss ut i livet på egna ben och upptäcka allt var för sig....men jag kommer alltid finnas här för patrik oavsett vad som sker och han detsamma för mig....vi har ju ändå två barn ihop och ett liv på 11 år där vi båda varit med om mycket tillsammans och ridit ut....där vi växt...där båda vet saker om varandra vi aldrig nånsin skulle kunna nämna för nån annan....
Usch....nej...sätta fart....kan inte fatta att snart 35 år gammal gå ut i livet och göra det själv och stå på egna ben....det kommer bli bra...det vet jag....men känslorna åker berg och dalbana.
Kan inte komma in på blogg.se så jag skriver här istället just nu....
Nu ska jag ryta i åt barn som bara gapar och härjar sen ska jag packa....
************************************************************************
Dagen D som i dagen flytt är idag
Fjärilarna flyger runt i magen så jag nästan blir illamående
Skakar av både rädsla och förväntan
Idag tar jag klivet ut i stora världen och lämnar nått som varit oerhört tryggt dom sista 11 åren men samtidigt vet jag det trygga finns kvar där som en underbar fin vän.
Var till lägenheten igår på dagen men kartonger och fick upp lite osv och på kvällen följde Patrik med och skjutsade dit mitt köksbord och fick upp det åt mig medans jag och barnens var ute för jag fick besök av Malin och sen nån annan granne som stannade en stund och tjötade och självklart vaktmästaren en sväng då.
Ska strax göra mig iordning och dra en sväng till mitt hem med lite saker och passa på och duscha en snabbis (tänk att alltid ha varmvatten i kran....lyx...hahahah).
Sen eftermiddag går lasset och från inatt sover jag där....Jag, Emil, Emelie och Nemo....småpojkarna vill inte än så det accepterar vi...
Nemo följer med oss men Patrik har lovat att hjälpa mig med honom om jag hehöver hjälp plus att Charlotte och Amanda kommer vilken dag som helst några dörrar bort och Charlotte frågade om hon får låna Nemo på sin långpromenader och det får hon jättegärna =)
Patrik och Fredda hjälper mig med möblerna.....
Kändes konstigt att ha sista natten brevid patrik inatt....men det var sååå skönt att prata...om allt....om oss, vår tid, våra barn och våran framtid utan varandra....att vi båda ska ge oss ut i livet på egna ben och upptäcka allt var för sig....men jag kommer alltid finnas här för patrik oavsett vad som sker och han detsamma för mig....vi har ju ändå två barn ihop och ett liv på 11 år där vi båda varit med om mycket tillsammans och ridit ut....där vi växt...där båda vet saker om varandra vi aldrig nånsin skulle kunna nämna för nån annan....
Usch....nej...sätta fart....kan inte fatta att snart 35 år gammal gå ut i livet och göra det själv och stå på egna ben....det kommer bli bra...det vet jag....men känslorna åker berg och dalbana.
Kan inte komma in på blogg.se så jag skriver här istället just nu....
Nu ska jag ryta i åt barn som bara gapar och härjar sen ska jag packa....
Kommentarer
Trackback
