fyrabarnsmamman

Ringde min läkare imorse och sa som det var, hur det ligger till osv osv

Och hon sa direkt att så här går det inte ha, du måste få landa Marie.
Det var ju det här vi talade om när dom drog in sjukersättningen, att det skulle gå lugnt till, max 50% och att dom ska förstå varför.
Hon frågade om jag sagt nått om mitt så kallade problem och det har jag inte direkt så.
Men Marie sa läkaren min, jag vet du inte är nån pratare när det gäller dig på det viset men NU måste du...
Min läkare har genom alla år lärt sig läsa mig utanpå och via ögonen....så som hon kämpat för att få mig att PRATA...
Men men...iallfall nu är jag sjukskriven i 2 veckor för att försöka landa, ta det lugnt, gå promenader som hon alltid säger, skit i alla måsten, sov när du känner för det, gör nått som är kul och som får dig på topp osv osv
Om det inte är bättre efter dessa två veckor måste jag börja med zoloften igen.....och det kan jag lova det vill jag INTE.....
Jag tror som hon att jag bara behöver en tid att bara vara....försöka landa...och inte köra på....som jag alltid gör...och tar på den där glada, käcka masken....

Usch...får bara sån ångest inför jobbet nu...nus ka man försöka hantera det med....men jag vet att stoppar  jag inte nu så skiter det sig för längre tid sen.
Och sen sa hon att jag MÅSTE säga till att genast se till att när jag är tillbaka så är det max 50% som gäller...som jag är anställd på och som verkligen funkar.....kanske plus nån enstaka timme IBLAND sa hon men inte så som jag gör nu....flera timmar mer....men jag är så rädd att sånt här ska ligga en i fatet när prövotiden går ut...för jag älskar verkligen att jobba....det är så jävla underbart att ha ett jobb att gå till efter alla dessa år....och jag trivs där nere på Ica verkligen....

Men som sagt, måste även lära mig prata....jag pratar ju annars så sett men när det gäller mig, min sjukdom typ och så, då sätter det stopp....har aldrig gillat att prata om det....jag har aldrig velat visa mig svag och sårbar.....jag ska alltid vara den där starka, glada, käcka personen....det andra kan man gömma undan istället och plocka fram när man är själv.....därför kanske det är svårt att "se" att jag egentligen är sjuk....

Jag frågade Margareta om hon tyckte jag skulle ta med min utredning och visa upp så kanske dom förstår lättare vad som sker eller vad som är "felet" på mig och visst sa hon skulle du kunna det men du vet då att det kommer fram saker som skett dig och annat under alla år som gjort dig sjuk som du kanske egentligen inte vill ska komma fram.....
Men det är väl sista utvägen....för jag vill inte någon ska bli sur nu på mig för detta...det är ju så lätt hänt....den sjukdomen jag har syns inte utanpå...man kanske inte ens märker den om man inte känner mig jätteväl då...dom som känner mig sen flera år ser direkt utanpå min mask hur det står till....andra kan lätt misstro en....ibland önskade jag man hade brutet ben eller så....DÅ förstår folk....

Och sen är jag nog för snäll med...tänker på andra i första hand än mig själv....

Jaja...hur faaan blir man en pratare gällande sjukdomen?????

Tack för samtalet i natt Pia L.....

Nu ska jag bara vara...hahahaha....nej men jag har kört igång en maskin tvätt, ska till VC för att hämta intyget och lämna det på jobbet....får ont i magen....tänk om dom är skitsnea på mig nu.....

Tänk om det fanns en manual man kunde ge ut så där och folk kunde förstå...

Jaja ångest hade jag med då och då säger dom....ja men det är en jävla skillnad på ångest och ÅNGEST....lev med panikångest så kanske man ändrar uppfattning att den ångest andra får av bakfylla eller annat skit är INGET i jämnförelse med den ångestsjukdom en annan lever med....

Näää....ta en rök kanske....