Jobbigt
Just nu är det jobbigt.....
Har gråtit och allt....det är inte likt mig...
Men missuppfattas man hela tiden och det inte tas in att det inte är så, så blir man ledsen sårad och sur tillslut.
Jag är ingen sur person av mig, jag gnäller inte för allt....
Men jag är en grubblare....får jag nått att grubbla på som igår som hade med mitt ena barn att göra så skärmar jag av mig och grubblar....grublar på hur man ska ta upp det med honom på bästa sätt, hur ska man lösa det osv osv
Och då tas som man är skitsur fast man inte är det.....och sen när man försöker förklara att man inte är sur och då bara höra att det är du ju visst....DÅ tillslut blir man sur.....självklart......när man kanske försökt förklara 100 gånger att det är inte på det viset du tror....
Jag kan tyvärr stänga av mig själv och kanske oftast missuppfattas om jag grubblar....men då finns det en enkel sak att göra istälelt för att bara anta och anklaga:
Man frågar mig rakt ut, kanske lite vid sidan om ifall det är nått som hänt eller så.....
Så enkelt är det....och jag svarar då på vad som gör mig så insluten.....och sen vill jag att det accepteras och inte bli anklagad för en massa annat som det är är.....
Jag är en snäll person....jag vet det.....snäll, pålitlig och go.....jag är inte svartsjuk....gnällig eller sur....
Men just nu känns det som jag sätts i ett fack.....i en mall.....man tror jag är helt annorlunda än jag är egentligen....
Och då avskärmar jag mig, blir på min vakt, släpper inte in....släpper inte ut allt jag vill.....för sån är jag inte....
Dom som känner mig vet hur jag är....en grubblare....bara en liten sak kan få mig att grubbla....och bli i min värld men inte är jag sur för det.....frågar man mig bara vad det är så får man ett svar....ett ärligt sådant och då ska man accpetera det och inte provocera fram annat så man verkligen blir sur tillslut....
Det gör så jävla ont i mig att bli missuppfattad....bli antagen för en person jag inte är....att det sätts upp murar....skjuter undan mig...går ifrån mig när det blir för jobbigt att prata....och sen bara låtsas som ingenting tills nästa gång det är dags....igen.....
Och så är man i samma ekorrhjul igen....man blir anklagad....missförstådd....
Jag kan erkänna vissa stunder så vet jag inte vem jag är snart längre....är jag den där vanliga ia som mina vänner accepterar,den glada,spralliga,spontana,fräcka och snälla men grubblare eller är jag den där sura, gnatiga.....
Blir man itjatad att man är sur av sig så klart man tror det tillslut samtidigt som man själv vet att så är det inte....
Acceptera mig för den jag är....en grubblare....fråga och svar fås....och acceptera det....
Skjut inte bort mig....och anta en massa saker som inte stämmer....det gör så satans ont....
Det gör att jag vill stänga in mig, mina känslor och då blir jag kall....
Jag vågar inte öppna mig...
Låt mig få chansen att visa vem jag verkligen är.....plocka bort muren en bit och släpp in mig och lär känna MIG....
Bara för jag inte alltid ler så innebär inte det att jag är sur eller grinig....sluta anta en massa saker OM mig....lär KÄNNA mig ordentligt....
Idga vet jag inte ens om jag vågar visa mig ute....så här mycket tårar har jag inte hävt ur mig på länge....det gör så JÄVLA ONT....att bli missförstådd....att bli placerad i ett fack att så HÄR är du....fast jag inte är det....jag är inte så....men jag vet inte hur jag ska bevisa det när man inte vill släppa taget om sig själv lite och släppa in mig....
Nej....nu ser jag snart inte tangenterna längre....nu ger jag mig....
Faaaan va ont det gör....jag är INTE sån.....hur faaan ska jag kunna bevisa det....när man redan satt mig i facket för det....
Och jag är en känslig person....jag är känslig och känslofull och tar åt mig väldigt lätt...har en massa känslor i mig...jag tar åt mig väldigt lätt tyvärr och blir sårad lätt...
Samtidigt som jag faktist är en person som sätter ner foten DIREKT när jag tycker nått är fel och det kan ju faktist många tycka är jobbigt....jag bär inte allt hela tiden inom mig för att sen spricka utan försöker direkt tala om att NU har jag fått nog...och det klarar en del inte av att man är så tydlig...men jag är sån....och det lär man sig efter tiden...men jag är inte heller långsint av mig...häver ur mig på en gång och sen är det bra....
Och jag vet vilka mina dåliga sidor är då jag levt med mig själv i 35 år...jag vet så väl vilka dom är...men jag vet också att släpper man in mig, lär känna mig så står man ut med dom....för jag vet vad jag ska jobba på....
Se mig lär känna mig för den jag verkligen är och inte efter en mall för hur en tjej kan vara....jag är inte som alla andra...finns fler som mig som inte är som dom andra....
Lär känna och inse det....
Har gråtit och allt....det är inte likt mig...
Men missuppfattas man hela tiden och det inte tas in att det inte är så, så blir man ledsen sårad och sur tillslut.
Jag är ingen sur person av mig, jag gnäller inte för allt....
Men jag är en grubblare....får jag nått att grubbla på som igår som hade med mitt ena barn att göra så skärmar jag av mig och grubblar....grublar på hur man ska ta upp det med honom på bästa sätt, hur ska man lösa det osv osv
Och då tas som man är skitsur fast man inte är det.....och sen när man försöker förklara att man inte är sur och då bara höra att det är du ju visst....DÅ tillslut blir man sur.....självklart......när man kanske försökt förklara 100 gånger att det är inte på det viset du tror....
Jag kan tyvärr stänga av mig själv och kanske oftast missuppfattas om jag grubblar....men då finns det en enkel sak att göra istälelt för att bara anta och anklaga:
Man frågar mig rakt ut, kanske lite vid sidan om ifall det är nått som hänt eller så.....
Så enkelt är det....och jag svarar då på vad som gör mig så insluten.....och sen vill jag att det accepteras och inte bli anklagad för en massa annat som det är är.....
Jag är en snäll person....jag vet det.....snäll, pålitlig och go.....jag är inte svartsjuk....gnällig eller sur....
Men just nu känns det som jag sätts i ett fack.....i en mall.....man tror jag är helt annorlunda än jag är egentligen....
Och då avskärmar jag mig, blir på min vakt, släpper inte in....släpper inte ut allt jag vill.....för sån är jag inte....
Dom som känner mig vet hur jag är....en grubblare....bara en liten sak kan få mig att grubbla....och bli i min värld men inte är jag sur för det.....frågar man mig bara vad det är så får man ett svar....ett ärligt sådant och då ska man accpetera det och inte provocera fram annat så man verkligen blir sur tillslut....
Det gör så jävla ont i mig att bli missuppfattad....bli antagen för en person jag inte är....att det sätts upp murar....skjuter undan mig...går ifrån mig när det blir för jobbigt att prata....och sen bara låtsas som ingenting tills nästa gång det är dags....igen.....
Och så är man i samma ekorrhjul igen....man blir anklagad....missförstådd....
Jag kan erkänna vissa stunder så vet jag inte vem jag är snart längre....är jag den där vanliga ia som mina vänner accepterar,den glada,spralliga,spontana,fräcka och snälla men grubblare eller är jag den där sura, gnatiga.....
Blir man itjatad att man är sur av sig så klart man tror det tillslut samtidigt som man själv vet att så är det inte....
Acceptera mig för den jag är....en grubblare....fråga och svar fås....och acceptera det....
Skjut inte bort mig....och anta en massa saker som inte stämmer....det gör så satans ont....
Det gör att jag vill stänga in mig, mina känslor och då blir jag kall....
Jag vågar inte öppna mig...
Låt mig få chansen att visa vem jag verkligen är.....plocka bort muren en bit och släpp in mig och lär känna MIG....
Bara för jag inte alltid ler så innebär inte det att jag är sur eller grinig....sluta anta en massa saker OM mig....lär KÄNNA mig ordentligt....
Idga vet jag inte ens om jag vågar visa mig ute....så här mycket tårar har jag inte hävt ur mig på länge....det gör så JÄVLA ONT....att bli missförstådd....att bli placerad i ett fack att så HÄR är du....fast jag inte är det....jag är inte så....men jag vet inte hur jag ska bevisa det när man inte vill släppa taget om sig själv lite och släppa in mig....
Nej....nu ser jag snart inte tangenterna längre....nu ger jag mig....
Faaaan va ont det gör....jag är INTE sån.....hur faaan ska jag kunna bevisa det....när man redan satt mig i facket för det....
Och jag är en känslig person....jag är känslig och känslofull och tar åt mig väldigt lätt...har en massa känslor i mig...jag tar åt mig väldigt lätt tyvärr och blir sårad lätt...
Samtidigt som jag faktist är en person som sätter ner foten DIREKT när jag tycker nått är fel och det kan ju faktist många tycka är jobbigt....jag bär inte allt hela tiden inom mig för att sen spricka utan försöker direkt tala om att NU har jag fått nog...och det klarar en del inte av att man är så tydlig...men jag är sån....och det lär man sig efter tiden...men jag är inte heller långsint av mig...häver ur mig på en gång och sen är det bra....
Och jag vet vilka mina dåliga sidor är då jag levt med mig själv i 35 år...jag vet så väl vilka dom är...men jag vet också att släpper man in mig, lär känna mig så står man ut med dom....för jag vet vad jag ska jobba på....
Se mig lär känna mig för den jag verkligen är och inte efter en mall för hur en tjej kan vara....jag är inte som alla andra...finns fler som mig som inte är som dom andra....
Lär känna och inse det....
Kommentarer
Postat av: Pia.L
Vad har hänt?
Du ska se att efter du gråtit så mycket nu och inte gjort det på länge så släpper det något inom dig,jag vet inte vad, men det är en skönare känsla man får när man hävt ur sig sina tårar, iallafall är det så på mig, allafall en fördel med att gråta.
Nu vet jag inte vad som hänt men hoppas det löser sig för dig. Här kommmer en stor helg kram från mig.
Postat av: Elaine
Jag säger som Pia, att det är dax o släppa ut alla känslor. Kommer o bli mkt bättre efteråt!!! Kram
Trackback
